Regito Research Center on Water and Health

Apropå Norra Skånes artikelserie PDF Skriv ut Skicka sidan
Användarbetyg: / 0
SämstBäst 
  

Reporter Lars Viklund med fotograf Stefan Sandström på tidningen Norra Skåne har gjort en omfattande och fin artikelserie baserad på vår rapport "Orsaker till ökad brunfärgning av sjöar". Se Norra Skåne 15:e maj om du inte har läst tidningen. 

Serien fortsatte den 16:e maj. Där konfronteras Miljöchefen i Hässleholms kommun, Sven-Inge Svensson, med uppgifterna. Samtidigt ger sig vattenforskaren och teknologie doktorn Ingegerd Rosberg in i debatten med sina upptäckter om att det kan vara farligt att dricka vatten med höga järnhalter som vi hänvisade till i rapporten. 

Naturligtvis väcker artiklarna många känslor och frågor hos såväl allmänhet som myndigheter och kommunanställda. Vi vill passa på och kommentera artiklarna ur vårt perspektiv.

1. Angående de extrema järnhalterna i sjöarna och orsaker till brunfärgningen.

Enligt Norra Skåne säger Hässleholms miljöchef Sven-Inge Svensson: "Det är humus och inte järn som ger den bruna färgen".

Kemister (och vi) mäter det s.k. färgtalet för att få ett objektivt mått på färgningen av vatten. Vattnet filtreras först genom ett filter för att få bort större partiklar. Därefter prepareras en kyvett med provvattnet och en annan med rent vatten. En spektrofotometer används för att mäta hur ljus av en viss våglängd absorberas av vattenprovet jämfört med det rena vattnet.

sparrsjon-brunvattenflaskor-w430.jpg

Flaskor med vatten från olika vattendrag runt Sparrsjö-området. Det extremt färgade vattnet i flaska 13 togs i ett spår efter en skogsmaskin där den hade krossat marklagret. Flaska 9 visar vatten i diket från Madsagylet till Malsjön. Flaska 6 är vatten som rinner vidare från Malsjön och förmörkar vattnet i Sparrsjön som tidigare hade klart vatten. Foto: Johan Forssblad.

Göteborgs Universitet har givit ut boken "Mäta vatten". Där står det: "Humusämnen, samt järn- och manganföreningar, ger vattnet en brun färg. Färgen kan i de starkast färgade sjöarna påminna om svagt te."

Sjöarna har för länge sedan passerat färgen hos "svagt te"! Nu har de färg liknande Coca-Cola!

Ett annat skrämmande faktum är att Naturvårdsverket grupperar färgtalen i fem klasser där de mest färgade vattnen har färgtal över 100 mg Pt/l.

Färgtal upp till 604 uppmättes i Madsagylet; 262 i Malsjön och 286 i Sparrsjön, under våra provtagningar 2007!

Vattenkemins vetenskapliga "bibel", "Aquatic Chemistry",  av Werner Stumm & James J. Morgan, anger att "Colored water usually cotains higher iron(III) concentrations" (Färgat vatten innehåller vanligtvis högre järn(III) koncentration.)

Vi har aldrig påstått att humus inte är inblandat; tvärtom, vi skrev exakt "Humus och järn gör att vattnet blir brunt." i sammanfattningen. Vi skrev också: "Vattnets färgtal orsakas av humus, multnande växtdelar och/eller av järn och mangan." Men det är ett faktum att järnhalten har ökat med ca 400 % från 1993 till 2007 i Sparrsjön och detta höjer färgtalet väsentligt!

Sven-Inge Svensson menar att det är mycket få markägare som fått tillstånd till dikning de senaste 15 åren.

Tillstånd nej. Men hur är det ute i verkligheten till skillnad mot vad som syns i pärmarna på kontoret?

Enligt uppgift finns det exempelvis en sågverksägare i närheten som har två grävmaskiner som cirkulerar runt i markerna i full färd med att "rensa" diken i norra Skåne. Gamla diken som var grävda med spade rensas nu med grävmaskiner. Kan man kalla det att underhålla befintliga diken (vilket är tillåtet)? Och varför finns det då två olika diken som leder från Madsagylet till Malsjön? Ett gammalt och litet. Och ett nyare som på sina ställen skär 2 m ned genom marklagerna och är brett så att inget hindrar det bruna vattnet att forsa vidare ned till Malsjön-Sparrsjön-Helgeå-Kristianstads vattenrike-Hanöbukten-Östersjön.

Till råga på allt så har nu en massiv kalavverkning skett i närheten av Sparrsjön under vintern. Vattenflödet i marken som normalt borde gå till träden har nu ingen stans att ta vägen utan att rinna nedåt sjön. Ska det verkligen vara tillåtet att få utföra drastiska kalavverkningar i ett så här känsligt läge för sjösystemen?

 

2. Angående dricksvatten med höga järnhalter.

Ingegerd Rosborg har forskat på dricksvatten i många år och disputerat inom ämnet. Hon har påträffat en bonde som hade närmare 500 kalvar och ett hundratal kor som dog inom en tioårsperiod på gården. Det enda förklaringen var att järnhalten i vattnet var (förhållandevis höga) 1,3 mg/l. Efter att djurens dricksvatten togs från en annan brunn med lägre järnhalter upphörde dödsfallen associerade med för höga järnhalter. Djur som dricker för järnhaltigt vatten verkar drabbas av rikliga och blodiga diaréer, aptitlöshet, tandgnissling, avmagring, apati, förlamning och slutligen döden.

Låt oss jämföra med sjöarna:  Våra mätningar av totaljärnet i Madsagylet visade på värden i intervallet 4,59–9,24 mg/l. Malsjön hade 1,70–14,5! Sparrsjön hade 1,40–21,8. Samtliga 31 st undersökta prover hade järnhalter klart över bondens vatten oavsett om man tittar på ytvattnet eller bottenvattnet.

Madsagylet är en naturlig mossgöl som naturligt ska ha höga järnhalter. Men detta vatten ska inte ledas ut och brunfärga tidigare klara sjöar som Malsjön och Sparrsjön. Detta sker nu via onaturliga grävda diken.

 

Ändå säger Sven-Inge Svensson: "Men jag tror inte på deras teori om järnet."

 

Klockan är nu fem i tolv och vi har inte tid med någon pajkastning fram och tillbaka. Alla måste hjälpas åt att dra åt rätt håll.

Djuren har inga reningsverk som förser dem med filtrerat dricksvatten! De kan inte heller borra sig ned 50 m i marken för att hitta oförstört vatten!

Vem ska försvara djurens rättigheter att ha ett hälsosamt dricksvatten i skogen?

Endast du och jag kan göra det och måste göra det! 


Comments
Search
Only registered users can write comments!

3.20 Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

Senast uppdaterad ( Fredag, 20 Juni 2008 15:32 )